”DEN TOTALA FÖRSTÅELSEN” ÄR MIN TREDJE BOK OM LEONARDO

I mer än femton års tid har jag fördjupat mig i Leonardo da Vincis anteckningsböcker. Leonardo efter­lämnade uppskattningsvis cirka 20 000 sidor med arbets­anteckningar, av vilka cirka 6 000 sidor finns bevarade idag, förvarade på olika bibliotek i bl a Italien, Frankrike och England. Dessa osorterade manuskriptsidor har varit mitt utgångsmaterial i projektet att försöka förstå vad den store mannen höll på med, vad hans livsverk handlade om.

Saken är nämligen den att sidorna är helt osorterade. De innehåller spridda funderingar om allt mellan himmel och jord, fästa på pränt med avsikten att materialet senare skulle sammanfattas och struktureras och bli till genom­arbetade texter, vilket aldrig blev av. Leonardo dog med sitt väldiga forskningsmaterial i en enda röra.

För mig har denna röra blivit stoff till tre böcker. Första boken – Solen ser ingen skugga, som kom 2019 – var en allmänt hållen bok, en introduktionsbok till ämnet Leonardo, som berättade om hans liv i stora drag. Den andra boken – Månen har inget eget ljus, som kom 2022 – var en fördjupningsbok som handlade om vissa utvalda konstverk och vissa utvalda inslag i Leonardos vetenskapliga verksamhet.
Med denna min nya bok (utgiven 2025), min tredje och avslutande bok om den store mannen – som fått titeln Den totala förståelsen – har jag tagit ett nytt grepp om materialet. Jag har äntligen hittat vad som är helheten i Leonardos till synes splittrade livsgärning, jag har upptäckt vad mästarens mångfasetterade verksamhet i sin totalitet egentligen gick ut på, vad som var Leonardos övergripande mål. Helheten kan sammanfattas under fyra rubriker. Fyra hårt åtstramade rubriker som gör tydligt vad Leonardo slutligen var ute efter. Det är under dessa fyra rubriker jag lanserar min upptäckt. Dessutom presenterar jag några av de mest kända konstverken – Nattvarden, Damen med hermelinen och Mona Lisa – och redogör för några av de mest intressanta forskningsprojekten – hjärtat, synsinnet och gravitationen. Och jag berättar även allt som finns att säga om de så ofta om­talade flygförsöken.

I den första boken – Solen ser ingen skugga – skrev jag om mästarens hela liv, från vaggan till graven, och berättade om det han är mest känd för: målningarna, uppfinningarna och den vetenskapliga forskningen. Den boken var som en grundkurs, en översikt i ämnet Leonardo.

I den andra boken – Månen har inget eget ljus – gick jag vidare och fördjupade vissa inslag i den första boken. Berättade mer. Gav fler detaljer. Gav mig in i komplikationerna. Tillät mig att bli utförlig.

Vem som helst med ett allmänintresse för Leonardo kan ha utbyte av den första boken. Med den andra boken finns risken att vissa läsare upplever att det blir lite för mycket, att jag serverar alltför många detaljer, att min framställning blir nördig – det är en risk jag måste ta. För min egen del är det i det mycket noggranna detaljutforskandet som ämnet Leonardo blir ännu mer intressant.

Jag arbetar främst med Leonardos efterlämnade anteckningsböcker. Jag läser hans florentinska text och översätter den ord för ord. Jag arbetar mig metodiskt fram genom de snåriga resonemangen och titt som tätt gör jag fynd – Leonardos hisnande välformulerade visdomar.

Sen kan jag inte låta bli att berätta om en del annat också. Till exempel om den märklige greven som beskylldes för att ha stulit flera oersättliga Leonardomanuskript och om turerna kring den nyupptäckta Leonardotavlan som när den auktionerades ut 2017 blev världens dyraste konstverk. Något som visar (tyvärr, tycker jag) att det har gått absurt stora pengar i fenomenet Leonardo da Vinci.

Han målade inte särskilt många tavlor. Det är märkligt att Leonardo da Vinci, som idag är världens mest berömde bildkonstnär, baserar sin storhet på så få verk. Det finns för närvarande mindre än tjugo tavlor som enligt internationell expertis anses vara målade av honom. Det kan jämföras med att det finns omkring tusen verk av Van Gogh, omkring femtonhundra av Dalí och omkring femtontusen av Picasso.

Själv såg han sig först och främst som forskare och han redovisade sina resultat i sina anteckningsböcker.  Vad vi har är ett myller av handskrivna texter och skisser, i form av lösa blad eller stora eller små anteckningsböcker, och det som är skrivet är skrivet utan särskild disposition eller ordning. Än idag sysslar forskare (som jag själv) med att lusläsa Leonardos anteckningar i hopp om att göra nya upptäckter.

Det är märkligt: Anteckningarna är som en fortfarande delvis outforskad terräng att leta efter dolda skatter i, en vildmark att gå på spännande strövtåg i. Efter alla dessa år med dagligt umgänge med Leonardos anteckningar gör jag fortfarande fynd och hittar tankegångar som gör mig både överraskad och fascinerad.

Jag påbörjade som sagt arbetet med den första boken för mer än femton år sedan, jag plöjde de stora biografierna, jag närstuderade alla de erkända Leonardotavlorna, jag reste i Leonardos fotspår i Italien, besökte platserna där han var verksam och – framför allt – satte igång projektet att systematiskt arbeta mig igenom hans efterlämnade anteckningsböcker.

Leonardo skrev anteckningar om allt som passerade genom hans nyfikna hjärna, detaljiakttagelser, resonemang och slutsatser om allt man kan tänka sig mellan himmel och jord.

Ämnet människokroppen var nog det som fascinerade honom allra mest. Han dissekerade lik, skar upp och undersökte hur människan ser ut inuti. Ritade av muskel efter muskel, blodkärl efter blodkärl, sena efter sena. Försökte förstå hur allt hänger samman, försökte förstå hur kroppen fungerar.

Han var också intresserad av astronomi. I en tid när auktoriteterna hade kvar den urgamla världsbilden med jorden som alltets mitt och solen som ett klot som rör sig över himlen, går upp och går ner, började Leonardo ifrågasätta hela det vedertagna systemet. ”Solen rör sig inte” antecknade han, som om han var nära att knäcka koden före både Copernicus och Kepler.

I sina forskningar i geologi kom han fram till att landskapet har förändrat sig i stora steg, det som nu är slättlandskap kan tidigare ha varit havsbotten, och han hittade fossiler av havsdjur uppe i bergen, vilket fick honom att dra slutsatsen att hela bergskedjor kan ha rört på sig genom årmiljonerna.

Han intresserade sig för botanik, matematik, geometri, optik, akustik, arkitektur, målarkonstens teori, musikteori och mycket mer. Moral, filosofi, betraktelser över livets gång. Själens existens. Kärlek, hat, välvilja, grymhet. Fabler, talesätt, visdomar. Precis allt man kan tänka sig har åtminstone vidrörts av Leonardo i hans myller av grubblerier.

Han analyserar geometriska problem, skriver utkast till brev, formulerar regler för konstnären. Han ritar kartor, gör skisser till målningar, projekterar den optimala staden, gör teckningar som fångar det personliga i olika ansikten, tecknar djur i rörelse, tecknar människokroppen i olika positioner och undersöker proportionerna mellan kroppens olika delar. Han gör ritningar till teaterrekvisita, till musikinstrument, till tekniska uppfinningar som textilmaskiner, urverk, pumpar, grävmaskiner, lyftkranar och mycket annat.

Här finns skisser till finurligheter som dykarutrustning, ubåt, fallskärm, helikopter, flygplan. Här finns många olika sorters militära vapen, slungor, katapulter, kulsprutor, kanoner, stridsvagnar, anordningar för att ta sig över fiendens murar, anordningar för att kunna ramma fiendens fartyg, och omvänt för att skydda sig mot fiendens försök att ramma ens egna fartyg.

Han skriver kom-i-håg-listor om vad han måste göra och ta reda på, böcker han ska försöka få tag i, personer han ska söka upp. Han gör listor över böckerna i sitt bibliotek, han gör uppställningar över utgifter han haft, han ritar rebusar, ställer upp ordlistor. När han bestämmer sig för att bli bättre på att läsa böcker på latin börjar han rada upp latinska glosor, tusentals.

Han ställer frågor till sig själv, frågor som han tänker se till att få besvarade.

Vad gör att musklerna kan röra sig? Hur uppstår kroppsvärmen? Vad håller varelserna vid liv? Vad ÄR liv?

Han ålägger sig att utforska olika kroppsliga fenomen: En nysning – vad ÄR det? En gäspning? En spasm? Vad ÄR förlamning, huttrande, svettning, trötthet, hunger, sömnighet, törst, åtrå? Hur uppstår åtrå?

Att läsa i Leonardos anteckningsböcker är som att ge sig i kast med något på vinst och förlust, kliva i vagnen och skramla iväg utmed berg-och-dal-banans vindlande räls eller som att stiga ner i en trotsig båt som raskt ger sig ut på de vilda guppande vågorna. Här gäller det att hänga med.

Det måste vara oerhört arbetsamt, tungt och tröttsamt, att forska så intensivt som Leonardo gör, så envist. Eller inte? Även på den frågan plitar han ner ett svar: ”Inget arbete är så stort att det kan trötta ut mig.”

Så han fortsätter oförtrutet. Frågor radas upp, de verkar kunna gälla precis vad som helst, och alla besvaras med samma energi. Leonardo är lika bra på att ställa påhittiga frågor som att komma med finurliga svar.

Ibland undrar jag hur det är möjligt att vara så här nyfiken, att undra över så udda saker. Till exempel när han uppmanar sig själv att skaffa grislungor som han ska blåsa upp för att ta reda på om luftfyllnaden gör dem större både på längden och på bredden eller om de kanske ökar i längd men minskar i bredd eller vice versa. Eller när han bestämmer sig för att undersöka tungan hos hackspetten eller käken hos krokodilen – de måste ju vara mycket speciella, tänker han.

”Solen ser ingen skugga” är min egen funderingsbok om denne historiens kanske allra största funderare – Leonardo da Vinci.

”Månen har inget eget ljus” är uppföljaren – som kan läsas utan att man har läst föregångaren eftersom den inleds med en sammanfattning av förra boken.

”Den totala förståelsen” är den sammanfattande boken – som också kan läsas utan att man läst föregångarna eftersom den inleds med en sammanfattning av de föregående böckerna. Denna bok har ett helhetsgrepp, en ny upptäckt som jag gjort på senare år, nämligen hur Leonardos till synes splittrade livsverk enkelt kan sammanfattas under fyra rubriker.

 

.